bengtssvaljningsbesvar.blogg.se

 

Jag är en man, nu 80+ 180 cm lång, BMI 27, samma vikt i stort sedan 60 år tillbaka, har lidit av sväljproblem i ca 40 år. Symptomen har varit att det uppstått en låsning vilket inneburit att jag överhuvudtaget inte kunnat svälja, inte ens vatten eller saliv. Om jag ändå försökt uppstod en svår krampliknande känsla i strupen. Har besökt flera läkare, genomgått röntgen, fått olika mediciner. Inget har hjälpt.

Av en helt annan anledning medicinerade jag med Omeprazol 20 mg. Sväljproblemen försvann omedelbart. Jag tar nu en tablett varje morgon sedan ca 15 månader (idag mer än 2½ år). Inget återfall har inträffat. Otroligt, jag kan äta normalt efter ca 40 år! En receptarie påstod att man kan ta denna medicin långvarigt, inga problem hittills.

Kan det vara en händelse att denna medicin har hjälpt mig? Det kan jag inte tro. Men om någon annan vill pröva detta och blir hjälpt så blir jag glad.

Jag kan naturligtvis inte lämna några som helst garantier att dessa råd kommer att hjälpa Dig! Jag skriver detta då det kanske kan hjälpa någon. Jag har naturligtvis ingen ekonomisk vinning det är bara så att jag inte kan undanhålla mina erfarenheter vilket gör att jag skriver ned dessa.

Jag vill också påpeka att jag inte har någon medicinsk utbildning. Jag tror ändå att mina sväjjbesvär kan hänföras till Dysfagi.

 

För ca 40 år sedan jobbade jag åt ett statligt verk med en person från detta. Vi åt lunch tillsammans på en personalrestaurang. Jag märkte att jag hade svårt att svälja maten men det fungerade i alla fall. Personen som jag lunchade med nämnde att hans mamma led av något som liknade mina då uppkomna besvär.

En person i bekantskapskretsen nämnde också vid något tillfälle samma sak. Bägge var äldre än jag, döda sedan länge. Samband med besvären är okända för mig.

 

En annan tidig händelse skedde på en kineskrog i samband med en tjänsteresa. Minns så väl att jag inte kunde dricka risbrännvinet. (Arbetskamraten ”fick offra sig”). Åter till hotellet hade besvären gått över. Jag var då hungrig och var tvungen att äta en smörgås i baren.

 

Åren gick och jag lärde mig att hjälpligt behärska situationen. Vissa maträtter som helt kött kändes riskfyllt att beställa. Jag undvek att dricka kolsyrat till maten som t ex lättöl. Vatten fick det vara. Trots ovannämnda mat fick jag vid ett tillfälle sväljningsbesvär under en måltid med ärtsoppa?

Jag kan inte anse att besvären berodde på psykiska omständigheter. Kunde uppstå vid finare middagar likväl som hemma vid köksbordet.

Gröna torra äpplen och råa skalade morötter fungerade inte alls att äta. Däremot gick rivna morötter blandat med äppelmos eller lingonsylt bra.

 

Det som hände vid matbordet vid sväljstopp är svårt att förklara men på något sätt så smög sig en känsla av att en kramp som kom nedifrån strupen och som efter en stund omöjliggjorde vidare mat-/dryckintag, dvs att kunna svälja.

Ibland kunde krampen släppa men det tillhörde undantagen. Vanligtvis var lösningen att gå till en toalett. Då hade kroppen känslomässigt blivit som en ballong varför volmering (kräkning) kom nästan helt automatiskt. För att krampen rimligtvis skulle släppa senare stoppade jag några fingrar i halsen för att kunna volmera mera, kanske två gånger till.

Krampen kunde då släppa efter 10 minuter eller längre ibland upp till ett par timmar. När krampen slutligen släppt blev jag trött.

Periodvis uppträdde besvären flera gånger per vecka annars mera sällan.

Jag anpassade maten genom ta mycket sås till kött. Vid en resa till Kreta åt jag nästan bara moussaka, det fungerade ok.
I förebyggande syfte ”träningssvalde” jag vatten innan måltid. Alltså genom att svälja ”kraftigt”.

 

Första kontakten med sjukvården var på Danderyds Sjukhus. Genomgick strupröntgen. Inga fickor eller annat kunde upptäckas.

Har även besökt Ersta Sjukhus som anses bra på det mesta. En erfaren överläkare lovade kolla med DS för att få ta del an röntgenresultat. Jag försökte kontakta Ersta senare men...